Part 3 (Artikel 31 - 47)

Artikel 31

Upplysningar utan särskild framställning

Sådana upplysningar som angivits i artikel 30 som den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat har kännedom om kan myndigheten utan föregående framställning meddela den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i fall då det finns anledning att anta att

skatt har påförts eller skulle kunna påföras med för lågt belopp i den andra staten,

affärstransaktioner sker via tredje stat i syfte att undgå skatt,

en lägre sammanlagd skattebelastning kan uppkomma genom att vinst inte fördelas mellan närstående på sätt som mellan icke närstående,

en skattskyldig får sådan nedsättning eller befrielse från skatt i den ena staten som bör föranleda att skatt påförs eller påförs med högre belopp i den andra staten,

upplysningar som den har erhållit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten har bidragit till att klarlägga omständigheter som kan tjäna till ledning för fastställandet av skatt i denna andra stat.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan också utan särskild framställning - under förutsättning av ömsesidighet och i enlighet med de möjligheter till detta som förljer av intern lagstiftning - utbyta upplysningar angående likartade sakförhållanden, avseende

uthyrning av utländsk arbetskraft och åtgärder för att kringgå rättsföreskrifter i den uppgiftslämnande staten inom detta område, eller

i den uppgiftslämnande staten icke bosatta personers inkomster, vilka blir kända genom uppgifter som lämnas i samband med förfarande vid nedsättning av skatt, eller

gottgörelse av överskjutande preliminär skatt vid speciella förfaranden för i den uppgiftslämnande staten icke bosatta personer
för att säkerställa att skatt inte sätts ned, återbetalas eller gottgöres på oriktiga grunder.


Artikel 32

Indrivning av skattefordringar

Efter framställning av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat skall den anmodade staten, om inte bestämmelserna i punkt 5 nedan och artikel 33 föranleder annat, vidta åtgärder för att driva in den förstnämnda statens skattefordringar på samma sätt som om de vore dess egna.

Bestämmelserna i punkt 1 gäller endast sådan skattefordran i beträffande vilken finns en i den ansökande staten giltig verkställighetstitel vilken fordran inte längre kan överklagas.

Skyldigheten för den anmodade staten att ge handräckning vid indrivning av skattefordran som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet, beroende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller dess delägare.

Efter framställning av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat vidtar den anmodade staten åtgärder för att säkerställa indrivningen av skattefordringar, även om dessa har överklagats eller det endast föreligger en interimistisk eller för säkringsåtgärder gällande verkställighetstitel.

Skattefordran för vilken handräckning för indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmodade staten sådan särskild förmånsrätt som kan tillkomma denna stats egna skattefordringar.

Den anmodade staten får bevilja anstånd med betalningen eller medge att denna sker enligt avbetalningsplan, när detta är tillåtet för liknande fall enligt lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat. När så sker skall den ansökande staten underrättas om detta.

Till framställning om handräckning skall fogas:

en försäkran att skattefordran gäller skatt som omfattas av avtalet och, i det fall framställningen avser indrivning, en försäkran att skattefordran inte längre kan komma att överklagas,

när så behövs, en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln, och

de övriga handlingar som behövs för indrivning eller säkringsåtgärder.

En verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten skall om så erfordras snarast möjligt efter det att framställningen har inkommit godkännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den anmodade staten i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten.


Artikel 33

Preskription

Frågor om preskription av skattekrav avgöres uteslutande med tillämpning av gällande rätt i den ansökande staten. Framställning om indrivning skall innehhålla uppgift om när skattefordran preskriberas.

Indrivningsåtgärder, som sker i den anmodade staten efter framställning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter preskription, skall ha samma verkan i den ansökande staten. Den anmodade staten underrättar den ansökande staten om åtgärder som vidtas för detta ändamål.


Artikel 34

Rättsliga åtgärder

Överklaganden i fråga om åtgärder som den anmodade staten har vidtagit enligt artikel 32 får ske endast hos den myndighet i denna stat som enligt den statens interna rättsordning har att handlägga sådana frågor.

Överklaganden i fråga om åtgärder som den ansökande staten har vidtagit, vilka avser förekomsten av skattefordran eller dess storlek eller verkställighetstitel, får ske endast hos den myndighet i denna stat som enligt den statens interna rättsordning har att handlägga sådana frågor. Sker sådana överklaganden skall den ansökande staten ofördröjligen underrätta den anmodade staten, som skall uppskjuta åtgärderna till dess att beslut i ärendet meddelats av den aktuella myndigheten. Den anmodade staten kan dock på begäran av den ansökande staten vidta säkringsätgärder for att säkerställa indrivningen. Även den som saken angår kan meddela den anmodade staten att rättsliga åtgärder har vidtagits. Sedan sådan underrättelse har inkommit, skall den anmodade staten. när detta behövs. rådgöra med den ansökande staten.

Så snart ett överklagat ärende har slutligt avgjorts, skall den ansökande staten eller den anmodade staten underrätta den andra staten om avgörandet och dess konsekvenser för handräckningstramställningen. Båda staterna skall när anledning därtill föreligger samråda för att avgöra om ansökan om bistånd skall stå kvar.


Artikel 35

Delgivning av handlingar

Vardera avtalsslutande staten får sända handlingar direkt per post till en person i den andra avtalsslutande staten.

Efter framställning skall den anmodade staten delge adressaten sådana handlingar, rättsliga avgöranden häri inbegripna, som härrör från den ansökande staten och som avser skatt som omfattas av detta avtal.

Den anmodade staten ombesörjer delgivning

på det sätt som föreskrivs i dess egen lagstiftning i fråga om handlingar av väsentligen samma slag,

när så kan ske, på det särskilda sätt som begärts av den ansökande staten eller på det närmast liknande sätt som är möjligt enligt lagstiftningen i den anmodade staten.

Detta avtal medför inte att en delgivning, som en avtalsslutande stat har ombesörjt i enlighet med sin egen lagstiftning, skall anses sakna verkan, om den sker på ett sätt som strider mot bestämmelserna i denna artikel.


Artikel 36

Begränsningar i skyldigheten att lämna handräckning

Om inte annat följer av artikel 33,

skall upplysningar inte lämnas

när de erforderliga tjänsteåtgärderna inte kan vidtas i ett skatteärende enligt en stats rättsordning utan att en allmän föreskrift om handläggningen åsidosätts,

när detta beträffande skatt som omfattas av avtalet skulle medföra en mot avtalet stridande beskattning,

när detta skulle skada allmän ordning, särskilt i det fall en avtalsslutande stats sekretesskydd inte är tillförlitligt i den utsträckning som föreskrivs i artikel 37,

om risk föreligger att den som berörs genom att affärs-, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet använt förfarande röjs skulle åsamkas skada som inte är rimlig med hänsyn till uppgiftslämnandets syfte;

föreligger inte skyldighet att lämna upplysningar

om en framställning ger anledning anta, att den ansökande staten inte prövat alla de mojligheter som star till dess förfogande fastän detta hade varit möjligt utan att äventyra syftet med efterforskningen,

om det inte föreligger ömsesidighet,

i det fall den anmodade staten endast med oproportionerligt stora insatser kan lämna upplysningarna,

i det fall skattemyndigheterna i en stat genom att lämna upplysningarna i fråga skulle allvarligt äventyra sina egna åligganden.

Vid annat bistånd med handräckning skall punkt 1 äga motsvarande tillämpning.

Om handrächningsåtgärd avser omständighet som regleras av bestämmelserna i kapitlen II, III och IV, kan åtgärder göras beroende av att enighet nåtts om ett bindande skiljedomsförfarande enligt artikel 41, punkt 5, andra meningen.


Artikel 37

Sekretess

Upplysningar som en avtalsslutande stat erhållit enligt detta avtal skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits i den staten enligt dess interna lagstiftning eller i enlighet med sekretessbestämmelserna i den stat som lämnar upplysningarna, om dessa bestämmelser är mer restriktiva.

Uppiysningarna far endast användas för sådana ändamål som fastställande av skatt, prövning som överordnad myndighet företar av påförd skatt eller revision och endast yppas för sådana personer som direkt handlägger dessa uppgifter. Detta gäller också om den stat som mottagit uppgifterna eller den stat som lämnat uppgifterna enligt dess interna rätt har en mer vidsträckt rätt att använda eller offentliggöra upplysningar såvida inte de behöriga myndigheterna i den andra staten vid varje tillfälle ger tillåtelse. Upplysningar av betydelse för förfarandet eller processen far också omedelbart offentliggöras för berörda personer i ett rättsligt förfarande eller i en brottsmålsprocess eller i ett förfarande för att förelägga vite, om förfarandet eller processen har samband med fastställandet av skatt eller prövning av sådant fastställande. De får offentliggöras i offentliga förhandlingar inför domstol eller vid offentliggörandet av domar endast om de behöriga myndigheterna i den uppgiftslämnande staten inte invänder däremot.
Vid annat bistånd med handräckning skall motsvarande gälla.

Upplysningar som en avtalsslutande stat har lämnat till den andra avtalsslutande staten får av den senare överlämnas till en tredje stat under förutsättning att den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten i förväg samtycker därtill samt att uppgifterna ges samma sekretesskydd i denna tredje stat.

De avtalsslutande staterna skall genom lämplig påstämling ange det särskilda sekretesskyddet.


Kapitel V Skydd för den skattskyldige och ömsesidig överenskommelse

Artikel 38

Förbud mot diskriminering

Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 punkt 4 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i någon av de avtalsslutande staterna.

Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse innebär inte skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning som medges person med hemvist i den egna staten.

Utom i de fall da bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 4 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas. är ränta. royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag pa samma villkor som betalning till person med hemvist iden förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet pa samma villkor Som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli under kastat.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel pa skatter av varje slag och beskaffenhet.


Artikel 39

Överläggningar

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet i allmänhet eller i enskilda fall. De kan även rådgöra med varandra hur dubbelbeskattning skall undvikas i fall som inte omfattas av avtalet eller hur man genom särskild överenskommelse skall lösa frågor som har samband med de skatter som avses i avtalet och som uppkommer på grund av olikheter i de avtalsslutande staternas principer för att bestämma beskattningsunderlaget eller av andra skäl. De kan vidare rådgöra för att lindra eller undanröja andra svårigheter som uppkommer pa grund av olikheter i skattelagstiftningarna samt för att bekämpa internationellt skatteundandragande eller internationell skatteflykt.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga och ingå överenskommelser för att

undanröja framtida tvivel om vilka skatter som omfattas av avtalet enligt artikel 2 punkt 3,

bestämma hur avtalets bestämmelser om begränsningar, särskilt de i artiklarna 10-12, skall genomföras.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan tillsammans rådgöra om generella bestämmelser för att pa grundval av avtalet uppfylla de skattskyldigas anspråk på en likformig tillämpning av avtalet i båda staterna genom gemensam tolkning eller genom särskilt förfarande.


Artikel 40

Ömsesidig överenskommelse

Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de besvärsmöjligheter som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 38 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande statema kan överlägga med varandra enligt artikel 39 eller överlägga särskilt enligt föregående bestämmelser i denna artikel för att såvitt möjligt na enighet om

beräkningen av vinst som tillfaller ett företag i en avtalsslutande stat och dess fasta driftställe i den andra avtalsslutande staten,

fördelningen av vinst mellan sådana företag med intressegemenskap som avses i artikel 9 punkt 1,

behandlingen av inkomst som i källstaten vid beskattningen jämställs med inkomst av andel i bolag och som i den andra staten anses utgöra utdelning på andelar i aktiebolag ("Kapitalgesellschaft"),

behandlingen av skulder vid beskattningen av förmögenhet, kvarlåtenskap, arv och gåva.

Sagawe & Klages Rechtsanwälte
ABC-Strasse 1 · D-20354 Hamburg
Tel. +49 40 357534-0 · Fax +49 40 357534-34
E-Mail: info@tyskret.com